Va fan har hänt hunn nu?

Den som känner för det kan skriva ned sina jakthistorier för allmän beskådan. Lyckade, snöpliga, allmänt konstiga eller normala allt av intresse

Moderatorer: Lars, gaston, Jämta, kela

Va fan har hänt hunn nu?

Inläggav Rikke » 22 feb 2005 23:09

Tänkte berätta en liten jakthistoria som hände mig och min finne Rikko i December -05.


Det var en gråmulen dag, några minus grader och rikligt med snö som hade ett tjockt lager med skare på sig. Detta gjorde ju så att det var lika med omöjligt att smyga sig fram och Rikko for på sina ställen runt som om han vore på en skidskobana. Egentligen hade jag inga förväntiningar på denna dag utan det var ,est bara för att hunden skulle få springa av sig lite som jag for ut.
Jag hade inte hunnit gå många hundra meter förän Rikko drog i med ett härligt ståndskall, dock hörde jag direkt på skallet att det inte var fågel han skällde på. Jag misstänkte att det kunde vara en älg han skällde på och eftersom jag hade med mig 308:an med både älg- och fågelammo så sökte jag upp ett pass vid ett närliggande hygge.
Efterhand blev jag dock mer och mer osäker på om det verkligen var älg han skällde på, det flyttade sig små korta sträckor fram och tillbaka hela tiden och efter ett tag börja jag fundra på om jag skulle smyga mig in på ståndet för att se vad det var han skällde på. Men jag slog bort den tanken ganska omgående eftersom det skulle vara omöjligt att ta sig dit tyst.
Efter han hade skällt i 20-25 minuter så gav han plötsligt av ett rejält "gnällskall" och alldeles efteråt hörde jag något som lät precis som ett djurs sissta skrik. Nu kom alla tankar i ett, "Va fan har hänt hunn nu?", "Har han skällt på ett lo?". Jag visste nämligen att det fanns lo i närheten. Nu börja jag att springa med bössan i ena handen och pejlen i andra i full fart åt det håll jag hade hört ståndskallet. När jag börja närma mig (vilket jag såg på pejlen) stoppa jag undan pejlen och gjorde mig iordning så jag kunde skjuta om det skulle behövas, jag visste ju inte vad det var som skulle finnas därframme. när jag var ca 100 meter från den plats jag bedömde att dom skulle befinna sig kände jag en stark doft av amoniak (piss), jag reagera dock knappt på den eftersom jag var ganska uppe i adrenalin. Nu kom jag fram till en konstgjord dam med höga vallar och ungeär här bedömde jag att ståndskallet skulle ha ägt rum, så jag kröp försiktigt upp över en av vallarna och tittar ned mot isen, det första jag då ser är en stor blodpöl och tänker "Helvetes jävla skit", sen får jag syn på Rikko som springer omkring där full i liv och verkligen upptaggad.
Ni fattar vilken skön känsla, först tror man att sin kära hund har förolyckats men sen får man syn på han, jag tror nog aldrig jag blivit så lycklig.
När jag sedan hämtat mig lite för jag syn på en svart klump på isen och går för att undersöka den, när jag kommer närmare fattar ag vad det är, Rikko har lyckats bita ihjäl en Mink.


Nu vart ju husse såklart jätte stolt och tänkte det att den här ska vi stoppa upp och spara som minne. Så jag gick och tog reda på den, men Rikko tyckte tydligen annorlunda och när jag la ifrån mig den för att tälja en pinne som jag kunde bära den i lyckades han norrpa åt sig den och det var det sissta jag såg av den minken, men den kommer nog alltid leva kvar i mitt minne.


Med vänliga jakt hälssningar/ Rikard och Rikko
Rikke
 
Inlägg: 1
Blev medlem: 22 feb 2005 22:32
Ort: Undersåker

Återgå till Jakthistorier & Äventyr

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Google [Bot] och 1 gäst

cron